julgalan

Igår va vi på julgalan i Kristianstad.. en härlig kväll med go mat trevlig sällskap och en dundrande show
Hannah min mellersta dotter gick med i modeshow så en stolt mamma med tårarna i ögonen stod och tittade på..
 
Roligaste va Robin Paulsson Bäst va Timbaktu
Darin och Agnes levererade och kvällens överrasning va Lasse Berghagen
kvällens snyggingar va ju Brolle och Anderas
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En extra tanke

en del jobbiga saker har en föörmåga att gömma sig och när man minns anar de så ploppar de upp..
man tror att man bearbetet något men som ett slag i magen upptäcker man att så är inte fallet
Att man kan tro man är stark men man trassar sönder likt en pepparaka under en toffel..
 
Hur kan man någonsin vara berädd...

och de är man aldrig.. man är aldrig berädd på en jobbig situation..
man är aldrig berädd...
 
man kan tänka och tro men de är inte samma sak
 
tänker på min mormor i kväll...

att inte räcka till betyder inte att man är otillräcklig

ibland går hjärnan på högvarav.. man funderar och tänker, många tankar som väntar på att bli tänkta..
jag har tänkt mycket på lucas olycka denna senaste vecka..

När detta hemska draddade oss blev jag totalt fast i tanken på att de va min son som va drabbad.. Min son va skadad Min son kämpade för livet.. Min son Min son...
Jag va hos honom all tid och jag vet att de va så de va tvunget att vara och de är inte så att jag ångar något de är inte dit jag ill komma. utan att jag blev fast i att de va min son.. Kan inte säga att jag glömd mina döttrar utan att jag mer inte tänkte på att de va deras lillebror.. Deva deras bror som kämpade Deras bror som varit med om en olycka..
I detta koaset va de oxå tonåringar med allt va de innebär.. och jag ett att de förstår att jag va tvungen att va hos lucas de vet de..
ändå när jag tänker på de känns de tufft att jag inte kunde finnas där för dem
Att jag inte alla kvällarna kunde pussa dem gonatt Att jag inte alltid kunde finnas där och de fattar varför
 
 
De är en hel familj som blivit draddade i detta .. de vet jag men i detta jobbiga kunde inte mer än vad jag gjorde
 
detta dåliga samvete som alltid ska mala .. alla tankar man ska tänka om och andra och de ska gå ut på att man inte räckt till.. att man är oduglig och otilltäcklig
 
 

de är mörkt och kallt här hos mig

ska snart göra mig i ordning för ett möte på HAB sen ska jag till staden o se om jag hittar lite LEDlampor på batteri..
tänkte att inför den kommande advent de skulle vara mysigt med lite lampor.. jag vill ju gärna tända ljus älskar hösten/vintern med ljusmys..
men jag har oxå kommit på att de är väldigt lätt att glömma bort att man tänt dom och usch om de skulle börja brinna
så nu har jag då tänk att komplitera lite... lite levande ljus och lite mekansiska..
 
tänkte oxå se om jag kan hitta lite blommor till mina fönster.. Har äntligen fått upp mina fönsterbrädor efter fönsterbytet
och ev se m jag kan hitta något att göra någon blommgrupp va..
 
flittigt va??
 

lite om ditten och datten

i går kväll satt jag och pratade med melland dottern... vi pratade om allt mellan himmel och jord.. men ett ämne som jag funderat lite närmare på är detta med manligt och kvinligt..
I alla tider har de varit så att de är kvinnan som ska "klä upp sig" för mannen , nu menar jag inte en fin klänning utan snygga underkläder... för att verkligen puffa till de ska de vara korsetter gördlar strumpehållare strumeband.. vilket då jag tänker att de finns ingen som går klädd i denna utstyrelsen till vardag., inte jag i alla fall..så då måste man på någotvis planera in denna lilla stunden där man kan byta om och puffa upp sig...
var för man de?? gör man de innan läggdax, efter nattandet av barnen, medans maken är med hunden på kvällsrundan? eller springer man upp efter en stunds gosnade, säger STOPP vänta en stund Kommer snart..
eller när i själva akten kommer detta in??
hur som helst så pimpar man upp sig för maken skull.. att saningen är att de dära jävla spetstrosan skaver i arselt så berfielsen när de åker av är jublande.. BH som trycker upp brösten så de känns som man fått en halsböld är inte heller de så skönt... och med denna utstyrsel  ska man slingra sig åla sig och trycka fram ettt "tooddeluu"
 
jag tllhör dem som känner mig direkt obekväm med sån här.. jag är ingen Lady Marmelad.. men de betyder inte att jag inte kan tillfredställa min man..
Detta handlar väl oxå till stor del av självkänsla och självsäkerhet.. att man på något vis ska vara säker i sig själv och veta vad sin gräns är..

att man är säker på vem man gör detta för.. de finns säkert kvinnor som gillar att klä upp sig.. slingrs sig för sin man och "ttoodeluua" och de är ok om de är så man vill ha de..
 
jag menar att jag tycker inte de unga kvinnorna ska tro att bara för att man är kvinna så ingår de.. att de är ett åtagande..
 
 
och om man vänder på de... vad gör männen för att "piffa" upp sig??
när kommer deras "toddelluu"
 
skulle nog dö av skratt om maken här hemma skulle komma och göra någon variant av chippendale här hemma
skulle undra vad han gjort eller vad han ville ...
 
jag gillar fina underkläder men de ska vara sånna som jag trivs i .. som jag kan använda.. som jag är jag i
och jag tror att de finns kvinnor som gillar dessa kläder men jag menar att man ska inte ta på sig sånt i tron att de är något man måste göra för att visa sin kärlek..
 

Framsteg

Att leva med lucas är en makalös resa.. de är inte bara bråk och tjas med kommun eller försäkringskassan.. de är mycket glädje oxå.. Även om jag givetvis önskar att denna hemska olycka aldrig hänt så är de så vårt liv ser ut och de är som de är. De vi kan göra är de bäst av de mesta..
 
Lucas blev nästan precis exat för ett år sedan opererad i sina ben Han hade då gips i sex veckor som han inte fick belasta på.. Detta gjorde ju klart att han tappade mycket av sin styrka.. han har sedan haft de tungt att jobba ikapp detta och i takt med att han blir starkare i sina muskler ökar oxå spändheten..
han äter medicin för sin ökade spänningar med musklerna är starka på fel vis om man så säger..
som kompliment till medicinen får han Botoxsprutor.. detta har man då inte gett honom sedan operationen i fjol så hans ben va rejält spända och stela..han fick ju då botox för två veckor sedan och man brukat se effekt två till tre veckor efter åt.
 
i går märkte han själv att de va mycket lättar att gå.. han kunde till och med hoppa ett kort hopp..
 
hela lucas har liksom mogoan han vet tex när han ska lägga sig om kvällen så idag körde han i på badrummet och bortsa sina tänder. sen rullade han in på sitt rum och stängde sina datorer,, och flyttad sig över till sängen..
¨'
för oss 'är detta magi... jag är överlycklig,för just detta att vara så spänd i sina ben men ändå orka och kunna ta tillbaka lite av kontrollen..
   själklart är vi med honom men att han tar insiativ ovh vill och våger...de är stort.. han ska påalla viss utvecklas och framför allt ska hans utveckla sin självständighet....och sitt självbestämmande...

mig dömmer igen

gå en mil i mina skor sen kan du dömma mig...
 
 
avslag till varje pris.. de va nog bland de osmakligaste jag sett och hört.. men de är med en stor sorg i hjärtat som jag kan berätta att pusselbitar föll på plats.. att jag nu vet varför kommunen är tuffat  hårda och kalla..
de är utbildade till detta... hård tuff skola..en skola där man sätter pengar framför människan..
 
empatilösa männsikor ska dömma hur livet ska bli för dessa redan så utsatta människor..
 
satt förra veckan i ett möte med kommunen och jag vet att jag tänkte flera gånger "helvetet är tomt för djävulen sitter här" Ja jag vet att man inte får tänka så men de gjorde jag..och jag kommer tänka de igen igen..
 
dom dömmer hårdare än den hårdaste domstol.. och de följer sina egna lagar..
att en oskyldig liten pojke sitter här och hindrar leva sitt liv fullt ut de bryr de sig inte om..
 
jag vet att lucas aldrig kommer kunna leva så som han kundat om han inte varit med om olyckan.. fast och andra sidan den andra lucas finns ju inte.. de är ingen som vet hur han skulle blivit,, och ingen kommer att veta de..
de är bara onödigt att lägga energi på..
Lucas ska ändå ha rätten till ett liv på de vis som han vill leva de.. rätt till stöd och stöttning så han kan klara av de..
 
 

Förbannad

Har nyss kollat Kalla Fakta.. sitter här och är så jävla arg så de finns inte.. Hur kan man bara tänka så.. att ordna utbildning i hur kommunen ska "lättas göra avslag"
är detta klokt..
ska inte de som är funktionsnedsatta har samma rätt i samhället.. med eller utan hjälp?
ska lucas inte få gå på fotboll som han älskar bara för att han MÅSTE ha någon med sig..
ska inte lucas få den hjälp under dagen som han måste ha?? s
Jag vet att detta som visades förekommer.. jag har varit med i möte med kommunen..de är kanske oss de sitter och skrattar åt vid nästa utbidlningsdag..
 
Men jag skulle vilja att de levde mitt liv en dag.. att de en dag satta sig i lucas rullis och lever hans liv..mitt liv är en bråkdel av  de helvete av de lucas genomlider och kommer att få kämpa för.. just nu är han ett barn och de är jag som mamma som bedriver kampen om hans rättigheter.. rätten att växa upp på i alla fall någon som liknar samma vilkor som de springaden barnen.. att han ska få gå på toa när han behöver de och inte när kommun tycker att de har tid.. rätten till att duscha som alla tonåringar rätt till fritidsaktiviteter.. rätt att finnas att synas att leva..
 
Det är inte ett lyxliv att ha ass heller... de är en prövning för alla.. för hela familjen.. att ha en människa runt sig.. att inte kunna leva som andra gör..och jag menar inte de stora.. jag menar små saker som att glömma handuken när man duschat..krama sin maken när man vill.. tjafsa med andra barn när man måste. fisa, vara glad..
och nu pratar jag om mig själv.. tänk då lucas som har männsikor runt sig hela tiden.. hans privata liv som alla vet om.. hans intngritet som alla klapar runt i..
 
och nu låter de som att ingen respekterar lucas och jo de gör vi.. hela tiden det är där vi stider.. därför vi reagerar och protesterar... vi blir trampade på vi blir hånade men vi reser oss och vi ska slå tillbax.. alla ska ha rätten till ett liv.. ett liv en tillvaro där vi finns och får finnas.. där man inte ber om ursäkt eller förlåt för att man behöver stöd..
 
samma rätt till alla

RSS 2.0