omattvarajag

Vilken helg... blandnade känslor totalt kan jag säga..

 

Först i lördags när vi vaknade nåddis vi av den hemska vetskapen att två unga killar omkommit i en bilolycka på natten..

tankarna for igenom huvudet... fan livet slåss så snabbt i sönder..

den ena av billarna visade sig vara en vän till mina döttrar och en vädligt god vän till en av lucas ass..

man kan inte merän skicka massa stykekramar till familjerna som ska gå genom detta helvete..

 

 

Vi hade bestämt att köra och häsla på Emma och Kristofer och lilla Sixten så de gjorde vi... underbart att få träffa dem de va så länge sedan... Mormors lilla gullehjärta har vuxit så..

älskar varje sekund jag får med mina barn och barnbarn och med morgonen nyhet så färskt i minnet så kan man inte annat än krama om dom en extra gång..

 

 

Idag söndag va de dax att köra hemåt igen...

vi va en sväng om ett köpcentra i Norrköping och hittade lite smått och gott..

 

när vi kom hem va de dax för sonen att duscha lite.. sen stoppade jag ner honom i sängen och vi kollade lite på Så ska de låta...

sen skulle jag duscha.. jag frågade lucas om de va ok och de va de..

när jag kom ut ur duschen så satt han på sängkanten hade satt sig upp själv på sängkanten satt där och dingkade med benen och hade startat sitt xbox.. snacka om att de värmde mitt hjärta..

Detta har inte lucas kunnat sedan operationen i November.. han har inte fått belasta sina ben på 10 veckor 

och han har liftats.

och idag händer detta :-) tron på att detta blir bra stäktes.. och lucas tittade på mig och sa.. ja jag får lära mig gå tre gånger..

 

 

härligt härligt...

 

man kan ju kalla detta himel och helvete i samma inlägg.. och de är väl så man kan sammanfatta livet i allmänhet..

de finns inga ord för vissa saker.. dålia och bra.

 

vi har alla våra livsöden och våra sorger... vi lever med dem tätt tätt...tiden läker inte alla sår.. de blir sårskorpor på såren som lätt lätt lätt slås upp till blödande sår 

man får ha dom lära sig leva med dom och akta sig för att låta dom slås upp ..

 

sitter och tittar på en snö som vräker ner.. vad är de för mening med den nu?? kan tycka att de borde kunna bli lite vår snart.

Enlig de som förstår sig på vädet så ska våren komma den 23 feb Då får de misann bli lite ändring på vädret .

 

de är ju sportlov nu men vi är inte den sportande famlijen så här har vi bara "lov"

har städat lite idag och tvätt ja de har man ju allitd het lov har man inte..

 

i natt kom en känsla av saknad ni vet en sådan känsla som gör att man nästa vill skirka spotta eller någon en känsla av saknad tomhet maktlöshet ledsamhet ensamhet blandnad i en kompott som bara finns där..

kan inte välja bort 

de gör ont och jag trodde för en stund att hjärat skulle gå i kras..

tårarna började rinna och jag va tacksam att de va natt och mörkt så ingen såg de..

men sen vände jag mig och såg hur maken låg där och sov så gott  jag kröp nära nära 

ledsen över att jag saknade tacksam för att han fanns där.. tacksam för att han sov.. kunde bara krypa nära inga ord inga varför bara en värme när jag behövde de som bäst.. och om han vaknat?? ja då är jag säker på att han torkat mina tårar om kramat mig tillbax... 

fast just då behövde jag bara få vara nära en stund..

 

 

 

Tänkte ger er en liten uppdatering om vd som har hänt här...

Lucas är nu av med sina gipsar dock blev han väldigt besvikne då jag tror att han troode att när gipsarna togs av skulle han ta vid där han va när han gipsades, jag menade att han skulle kunna gå lite Men så funkade de ju inte och undet de veckorna han va gipsade och inte fick belasta tapade han den lilla gången han hade 

Så de blevlite  tufft för honom

men han kämpar som aldrig för och lär sig nu att gå för tredje gången de går sakta framåt men de går framåt..

 

Vi har oxå fått ändra lite i hans smärt mediciner. efter som lucas inte känner smärta riktigt så kan inte han säger typ aj jag har int jag behöver medicin.. utan man märker de på hans allmänntillstånd han blir hängig och sur..

Efter en disk. med hab så sattes smärtmedicin in och man ser att Lucas har nytta av de..

 

de kan kanske tyckas att jag mest fokuserar på lucas och att jag inte pratar om mina andra barn men de är lite så de är vuxna och jag k'nner att jag inte är med dem i vardagen så så som jag är med lucas.. detta har sina naturilga och självklara förklaringar de är ju så gott som vuxna ..

 

 

livet annars så försöker jag att fokusera på de positiva och de som är bra.. ett steg fram och två steg bra är fortfarande ett steg fram..

men kan inte göra mera än sitt eget bästa...