tuffa dagen
Idag är den här... den tuffa dagen i oktober.. dagen då livet så totalt förändrades och allt vändes upp och ner och allt drog tills sin spätts
de är idag 9 år sedan lucas olycka.. nio år sedan den hemska morgonen slog sönder de vi byggt upp
han är en stark kämp min son... en underbar kille som har glimten i ögat och ser verkligen mycket från den ljusa sidan..
nio år senare kämpar han än.. han har opererat bägge sina fötter förra året för att de bli så sneda av hans spändhet.. han kan nu stå på dem och han kan gå kortate sträckor med sina kryckor och ass..
han har framtidstro och just nu är han i full gång med att fixa ett LAN
För data är något han är super duktig på..
För data är något han är super duktig på..
Han bärjar komma in i tonåren och humöret de svänger...
han är med oss.. klart att alla önskar att olyckan aldrig hänt.. men nu hände de och vi är bara så tacksamma att han är kvar med oss ..
men som sagt denna dagen är en mörk jävla dag satan...
tappat lusten
känner mig i en svacka eller dal ... jag har tappat lusten på att ta mig för saker.. jag har ingen motivation ingen insperation..
de är tungt de är rörigt på olika vis..
allt detta tror jag i grund och botten beror på denna flyttröra jag just nu befinner mig i..
de är hyllor som står och väntar på att bli utburna de är lådor som väntar på desamma
ett par andra måsten hånger över..Kanske är de de som tynger??
kanske blir de lättare när allt är klart?? när ordninngen är återställd?
ja vi får väl se.. just nu är de tungt och trist...
så jag tror jag hoppar in i duschen.. men först ut med hunderna..
BTW jag är fortfarande förskyld och stopp i hela huvudet.. kan de vara de som är tungt??
