omattvarajag

Nästa vecka står de Lund på schemat... Lund och de väcker så mycket blandade känslor.. de va liksom där allt detta började.. de va där vetskapen om vilken hemsk olycka Lucas va med om... de är där de största framstegens gjorts, de är där alla tankarna flyger mest.. de är Lund som väcker de starkaste känslorna och denna gången är de bara jag och Lucas Ingen att bolla de jobbiga med ingen att dela skratten eller framstegen med,,

För de är just i Lund och BRH som lucas lite tar satts och kämpar på.. han fokuserar på sin träning och tränar varje dag hela dagar 830 till 1530..

de är intensiv träning och de ger Lucas vädligt mycket

och jag är glad att de finns jag är stolt över lucas när han på sitt vis ger allt.. och varje gång har han nått sina mål mer än väl..

Han är en kämpe och jag kan ibland önska att jag haft hans kämparglöd att jag haft hans kraft att kämpa..

 

När denna resan började för tio år sedan hande jag inte ens vågat tänka tanken att sådan här inträffar att man som männsika genomlider, klarar, går igeom eller vad man nu gör..

hade någon sagt till mig för 10 år sedan att detta kommer du få gå igenom hade jag sagt att de kommer jag aldrig klara de kan man inte klara av..

men man är starkare än man tror..

jag har mina dagar när jag bara inte vill När allt kommer tillbax och jag vill skrika ut att NU VILL JAG INTE MER men på något märkligtvis har man en gnutta förstånd kvar och innan man faller totalt tar förnuftet tag i en och leder en till rätt plats igen..