omattvarajag

ibland går hjärnan på högvarav.. man funderar och tänker, många tankar som väntar på att bli tänkta..

jag har tänkt mycket på lucas olycka denna senaste vecka..

När detta hemska draddade oss blev jag totalt fast i tanken på att de va min son som va drabbad.. Min son va skadad Min son kämpade för livet.. Min son Min son...

Jag va hos honom all tid och jag vet att de va så de va tvunget att vara och de är inte så att jag ångar något de är inte dit jag ill komma. utan att jag blev fast i att de va min son.. Kan inte säga att jag glömd mina döttrar utan att jag mer inte tänkte på att de va deras lillebror.. Deva deras bror som kämpade Deras bror som varit med om en olycka..
I detta koaset va de oxå tonåringar med allt va de innebär.. och jag ett att de förstår att jag va tvungen att va hos lucas de vet de..

ändå när jag tänker på de känns de tufft att jag inte kunde finnas där för dem

Att jag inte alla kvällarna kunde pussa dem gonatt Att jag inte alltid kunde finnas där och de fattar varför

 

 

De är en hel familj som blivit draddade i detta .. de vet jag men i detta jobbiga kunde inte mer än vad jag gjorde

 

detta dåliga samvete som alltid ska mala .. alla tankar man ska tänka om och andra och de ska gå ut på att man inte räckt till.. att man är oduglig och otilltäcklig