omattvarajag

idag har det inte varit någon bra dag.. värk i hela kroppen och mycket olika tankar om hur allt ska lösa sig

haft samtal med både kommunen och försäkringskassan 

Att blotta sig för en männsika man inte ens har ett ansikte på är tufft 

och denna eviga vänta... 

 

och de är lite så när man lever men barn med spev behov Man väntar alltid på något.. något labsvar något utlåtande någon ansölan något

Man kämpar för allt och ibladn till och med känns de som jag kämpar för att andas och att inte tappa kontrollen

 

 

Livet är inte de lättaste jag varit med om men de har oxå sina ljusa stunder och tro mig jag är så tacksam över dom'..

tacksam att jag fick uppleva en underbar helg i lmitt älskade ystad..

tacksam för att de finns männsikor som ser mig som en männsika trotts min trasighet 

 

dock orkar jag inte alltod le och vara glad 

ibland vill man bara rassa ihop i en liten hög och ligga där