omattvarajag

De är ett tag sedan  jag bloggade men när jag härrom dagen satt och läste min gamla blogg kom jag på hur bra de kändes att lite lägga bort de jobbiga och onte bära på allt alltid.

De är en jobbig tid just nu även om jag försöker hitta de små ljusa stunderna så är de mörka forfarande väldigt mörka.

Allt är en daglig kamp.. att stiga upp att klä sig att ta tag i hemmet vissa dagar är de till och med jobbigt att andas..

Men som jag sa jag försker även om de jobbiga ibland vill äta upp de lätta ljusa glada..

 

Allt är en strid hur ska man orka stida mot myndigeheter de har likosm verkligen makten över en den stora bestämmande skrämmande makten 

min framtid ligger mycket i deras händer just nu och i de fallet finns ingen plan B 

de funkar inte utan mer hjälp och stöttning i form av assistans till sonen 

Han ska inte behöva lägga sig kl 22 en fredag för att mamma inte orkar vara uppe längre 

elller han ska inte behöva säga nej till att träffa kompisar för att ingen ass jobbar..

Allt värderas i pengar och människorvärdet är inte högt...

ensam är stark sägs de men jag skulle snarare säga att ensam är bara jävligt ensam