omattvarajag

lite funderingar.. är de en mening med allt som sker eller en del saker är ödesironi?

Händer allt av en tillfällighet eller de finns en plan bakom allt? När får man veta  när får man reda på vad planen är?

Jo jag fattar att djupet på mina frågor är dunderdjupa och att de inte finns några svar .. ändå kanske så svårt att inte tänka på detta underade på i 

 

dock va de en annan sak som jag kom att lite fundera på är detta med vuxentid just när man är vuxen.. menar att under småbarnstiden viste man lite var barnen va.. och de somnade i bästa fall någongång på kvällen och om man då inte va helt utmattad då så kunde de ju hända att man "fick till de" 

men med tiden så för de första minskar kanske behoven lite och man vill ha mer kvalitet på de..

man vet vad man vill och hur de ska göras och man vågar säga till..

med åldern har man dock blivit mindre rörlig så elastiska gymntiska övningar är mer svårutförliga..

 

hur som helt har man då "sefat" upp allt med tonårsbarn som sover borta, huset är alltså helt barnfritt..

mysfaktorn hög och förväntningarna lika så.. de är då de händer...

mensvärk från helvetet med efterföljande puffmens..

och då menar jag sån mens där de liksom inte går att lämna toan knappt.. man skulle kunna ta sig en bok och sitta där på toastolen ett par dagar, . de forstar och man får mer söka sig till blöjavdelningen än till dambindehyllan..

allt liksom förändras "där nere" och tron på att de någongång ska bli normalt igen är vädligt små..

 men man tar sig ur de .. de går över och man återhämtar sig lagom till den barnlediga helgen är över..

 

och sen är man tillbaka på ruta ett igen..