omattvarajag

Idag har Cliff Lucas assisten jobbat sin sista dag. Och de blev jobbigar än jag trott,, Tårarna rann på både mig och Lucas..

De är ju så att när man jobbar som persolig assisten så blir man inte bara assisten man blir liksom en med oss en i fammiljen.. Att sedan cliff hat  varit i hop med hans syster gör ju de hela lite extra..

Men som ass får man se familjen i från alla håll Inte bara den men jobbar med utan Cliff har ju varit hos oss när man varit ledsen och gråtit När man skrattat så magen krampar..vi har varit i väg på Road tripps och badturer äventyr med storhandling och lussebak.. Han har varit en del i vår vardag i fem år. fem år de är väldigt långt tid som assisten

Jag är vädligt glad att vi fått ha de så här.. att jag kan känna mig trygg och kunna lämna "över" så mycket

För att vara assisten handlar ju inte bara om att "sköta" lucas med omvårdnad.. utan att göra en så meningsfull dag att få lucas att må bra och mutiverad..

Cliff har varit duktigt på att vara påhittig han har varit flexsibel och inte rädd för att arbeta..för hur långa tar ner än gärna med sig "sitt jobb med sig hem" lucas och cliff lanande och vad som häder de vet vara dom..

 

jag skulle kunna skiva en lång lång blogg om roliga saker som hänt under denna tiden..

de har oxå varit lite "gnabb" små saker som löste sig snabbt

 

klart så kommre de en ny assisten han börjar på tisdag

cliff kommer alltid att vara  första assisten och så blir bra.

 

jag önskar honom all lyckar i framtiden,,, du vet ju var vi bor och du är alltid välkommem hi

vi finns här för dig,,, så mycket du gjort för oss så klat att vi för fid när du behöver

 

tack cliff du har verkligen gjort mycket för lucas och gör oss

 

 

glöm inte bort oss