omattvarajag

Jag är en kvinna som gillar att prata.. gillar diskussioner och tycker de är lärorikt att höra andra människors åsikter

alla har vi våra livsöden och våra bördor..

de e klart att man själv tycker man är vädligt hårt drabbad.. jo jämnföresle till vad?? och vad vet jag hur vem jag skulle varit om jag inte varit med om de jag varit med om...

nu menar inte jag att jag är tacksam över att mamma och pappa inte finns.. jag menar att jag vet ju inte hur de är att ha en mamma och pappa i vuxen ålder..de har jag aldrig upplevt..

Jag vet att de gör jävligt ont att sakna dom och att sorgen är tuff... men de vet inte du som har dina kvar..

 

Jag har och tycker att livet är tufft jag har gråtit många tårar och kommer gråta många till..

 

Min storebror som snart skulle fyllt 47 år fick inte heller vara med oss längre... jag har varit utan honom i 7 år snart

7 tuffa år

men jag vet att ingen av mamma pappa eller min bror ville dö.. alla tre ville leva vidare men de fick dom inte ödet hade plaerat något annat för dom.. som inte jag kunde styra över

men jag vill tror att de ville jag skulle leva vidare... att jag skulle ha de bra och vara glad..

så jag lever vidare jag är glad och tacksam för att jag får vara med..

för allt jag får uppleva som inte de fick..

de är förfärligt att de inte finns de är sorgligt men de blir inte mindre sorgligt om jag lägger mig i sängen och gråter resten av min tid..

 

jag hedrar min mamma pappa och bror genom att forsätta leva fortsätta kämpa...

 

gone but not forgotten