omattvarajag

Lucas är en kille som verkligen vill vara som alla andra fast på sitt vis.. Han älskar att sitta vid sin dator. skypa med sina vänner, dryga och trotsa.. Att Lucas sitter i Rullstol är inget pubarteten eller tonåren tar hänsyn till..

Han måste få testa saker.. kolla vart hans gräns går och vilka regler man kan tänja på och vilka man inte kan de på..

kruxet med lucas är att när han "går över gränsen" med sin ork kommer kvittot för de flera dager efter och de kommer som ilska och andra svagheter. Lucas har sedan olycka en hjärntrötthet.. Han har inte rikigt lärt sig att hantera den och de är eller har varit vi vuxna som måste hjälpa honom att strukturera upp dagarna..

Detta har vi genom åren gjort på många olika vis, med schema och med olika "tider" 

När man då är snart 13 år detta ohållbart att hålla på med schmlagda aktiviteter eller "datatid" och "utetid"

Jag tror ju på att Lucas själv måste lära sig hur långt han kan gå, hur mycket han kan vara med på och att de är ok att ha en dag och chilla på.

och detta krockar lite med mina mamma tankar om att lucas ska få uppleva så mycket som möjligt..

Jag måste lära mig att Lucas visar vägen ibland. Att jag kan inte alla vägar eller alla svar 

Lucas måste få göra misstag och då ska jag finnas där och stötta honom och förhoppningsvis lära sig av de..

Han ska utvecklas i sin tonåriga period.. 

 

Men när jag ser att detta kommer aldrig att gå då måste jag säga ifrån.. jag kan inte titta på när de blir fel..

 

Lucas har en bra självkännedom på vissa saker.. vissa saker vill han så gärma att han inte tänker igeom de riktigt och de är i de lägen som jag går in och sätter assisten extra..som tex när han LANar.. Lucas måste ju ha någon med sig..gärna en assisten.. prolemen är att Lucas har inte nattassistas och man LANAR på natten.. 

vi har detta lanet provat att han är med sin assisten och hans pappa är oxå med... men vi hade inte gjort en tydlig plan för vila,utsträckning och byte av stol ect.. men detta blev bra då hans assistn tänkte på detta och lite förekom Lucas.. Att vara assisten till Lucas innebär mycket Man kommer både Lucas och oss som familj vädligt nära.. 

 

 

 

 

Lucas är glad över att ha vart på LAN 

lite svårt att komma till ro på kvällen men jag hoppas att han tar söndagen till soft..

 

Jag vet att de är jag som mamma som ska hjälpa lucas att fördela hans energi. Men de är inte så lätt och jag vill tro att han någonstan oxå behöver lära sig vad han kan, vad han klarar av och hur mycket. Risken är ju annars att jag bara blir en tjatig mamma som stoppar honom.

 

De är en svår vågskål detta..

Som sånna saker som att Lucas vill kunna vara på sitt rum med dörren stängd.. Men innan de så måste man liksom kolla så han har larmet och kan kalla eller telefonen så han kan ringa om de skulle vara så att han inte får upp dörren själv.. eller något annat händer.

han vill ju oxå kunna snacka ostört med sina vänner..

 

mest "utsatt" är lucas när han ståtränar Då står han fast i sitt skal och har ingen ork i sina händer att driva ståstödet någonstans..

 

ändå måste jag säga att Lucas är en glad kille.. han vill han vågar och han kan.. har har aldrig sett problemen utan möjligheterna..

de är klart att han vissa dagar och i vissa stunder känner de motit att de är trist att hela tiden ha en plan de är likson svårt att vara hur impulsiv som helst .. även om vi försöker.. de är vädligft kluvet..