omattvarajag

Lucas har sedan i fredags varit lite hängig.. lite små ont i halsen men ingen mer än att vi ökat den ena inhaleringen..

Han har ju andningsmedicin alltid och när han blir sjuk ökar vi den med kortison..

detta är så de är typ och de är inget märkligt med de,, han brukar oxå inhalera på kvällen i en Ailos..

 

men så i går blev de lite försämrat han va hemma från skolan och de är oxå så lucas är .. de är inte ofta han är sjuk men när han blir sjuk blir han de..

 

Han hostade mera och hade lite feber.. han va trött och tagen så en dag i lugn och ro och att samla krafter bruka vara de han behöver..

 

i gårkväll kom mera hosta mer och mer och feber som gick upp och upp..

inhalationer hjälpte inte och tillsist vågade jag inte mixta mera hemma.. tyckte att jag provat de jag liksom fått råd av läkaren att göra men de blev liksom inget bra..

 

ringde 1177 och de va ju en jätte kö... men när jag kom fram blev jag inte mycket klokare på deras råd och tips.. fick svar som att vi känner ju inte lucas här.. vi har inte hans journal.. och tro de eller ej.. de vet jag tänkte jag att de inte har tillgångar till jornaler där.. men de är ju så att de ska gå genom 1177 man kommer ju inte fram någon annan stans..

 

nu hade min ångest börjat dra i gång.. fan.. vad ska jag göra.. ibland önskar jag att man hade typ RING EN LÄKARE som vän som en livlina..

 

jag satt och pratade med lucas som nu hade 39 graders feber trotts 400 ipren han hostade nästan konstans.. trotts 4 inhalationer av ventoline

Jag vista inte vad jag skulle vända mig... vi har Adenalin hemma till att inhalera men efter som han fått så mycke ventolin vägade inte jag ge honom de ..

tänkte oxå tanken om de va lunginflammation han fått.. eller om de va något annat,..

 

gjorde en fuligt.. ringde till barnavdelingen o Kristianstad.. min panik sa mig att någhon måsta jag prata med om vad jag ska göra.. för att gå och lägga sig kändes inte som ett alternativ.. lucas bara hostade och hostade 

 

sköterskan där va gullig och hon förstod att de inte va lätt att avgöra om man kunde ge mera inhalationer. de är ju en läkarsak och man borde ju då ha lucas framför sig..

hon tyckte att vi skulle ta oss till sjukhuset,,, en dokter skulle ta en titt på honom och se vad vi skulle göra.. lucas tyckte oxå detta lätt bra han va oxå orolig..

han sa nu så trött och tagen att han inte orkade stå på sina ben knappt sitta..så de fick blir en ambulans..

 

i här i denna stund blev de jobbigt. ambulanser men lucas i drar upp såren mer än jag va berädd på..

jag blev trygg när jag såg att de av en ssk som är stabil.. vet vem hon är och hur hon jobbbar..så jag kände mig trygg att lämna lucas i ambulansen med henne.. lucas syster förjde oxå med TACK<3 

Jag körde eftre som luvas rullis va tvungen att komma med in så körde jag..och i bilen bara bölade jag.. 

de va många års känslor som ploppade upp...mycket ångest över de som hänt och oro över vad som skulle komma hända..

 

pratade men min mellersta dotter på vägen in och de va himla skönt att få prata med någon..

 

inne på akuten så va de inte jätte lång v'äntan utan att de kom och först trodde man att han fått influensan men den är han vaccinerad mot... andnigen hade lungnat sig en del så efter att läkaren lyssnap på honom avgjorde hon att de är ok att inhalera lite adrenalin ... nu skulle vi köra bra adrena ett dygn... blir de inte dättre får vi söka läkare 

 

han inhalerade när vi kom hem och han har sovit ganska okej..

 

vaknade med 39 grades feber ingen ... vi har kört med inalationerna strix nu...och han är bättre.. 

 

 

men tänk att man tror att man är stark och stabil..så fort dras dåliga minnern och erfarenheter upp och påinner 

jag va nog som en papigojja i går.. pratar jag inte om de finns de int.e..