Tiden Läker Inte Alla sår
det är i skrivande stund exakt 8 å sedan livet totalts förändrades för oss och spec för lucas..
en liten tur till dagas skulle de blivit de blev en stor resa långt bort från dagis o vardag,, en vardag sm aldrig skulle komma tillbax ... en resa som fortfarande inte är avslutad ,.
men mitt i allt detta ledsna bittra orättvsia s kan jag ända känna en glädje .. en glädje över att jag fck behålla lucas i livet han är ju här jag kan prata med honom han kan prata med mig han kan skratta och gråta han han blli arg ocg vara glad...
trotts att detta 'är en jobbig resa Ett öde som man bara blev serverad så är de ändå faccinerande och få va med och se hur kroppen kan återhämta sig...
Lucas bröt nacken då den hemska dagen för åtta år sedan... han sövdes kördes till Lund där man opererade honom..när man provade väcka honom villa han inte riktigt..de tog ett tag innan han ville vakna och onnan han blev av med sin respirator...
han låg i sängen kunde inte röra sig hans stämband va förlämande men jag såg i ögonen att han va med oss.. han log åt oss..
vi fick komma på ett sätt att "prata" så vi ställde ja o nej frågor... då tittade han upp om de va ja och han kunde vrida lite på huvudet och de betyde nej..
vi blev flyttade från NIVA till barn... och sen till kristianstad..lucas gjorde framsteg varjda dah.. han började med att kunna krama en nyklepiga en gossedjursnykelpiga sen blev de att lyfta den och sen blev de att kasta den.. han börja kunna vara uppe korta stunder i sin vagn och sen fick vi en spec stol till honom.. och en dag i dec började han prata... en kväll innan vi skulle lägga oss så började han prata... han har forfarande bara ett stämband som fungerar men han prata.. viskade från början men pratar
som ni förstår är detta bara en av de små härliga händelsena man fått vara med om under denna resan..
nu åtta år senare är framstegne inte så stora.. Lucas har lärt sig att kära elsi och är fan så bra på de.. han kör sin manuella stol korta sträcker själ han går korta sträckor med kryckor och hjälp..
Lucas går i en vanlig skola och assisten där.. hemma har han assistans 8 timmar om dagan..
han tränar fortfarande mycket vecka 43 ska vi till Lund igen på mer träning..
i dec januari ska han göra en operation av bägge sina fötter som just nu är mycket sneda..
så de är med blandnade känslor jag slår upp ögonen till den 11 oktober...
varje år lika tufft...
jag kommer i håg allt som de va igår... känslan doften maktlösheten...
när jag satt hos lucas den tiden han va nedsövd och medvetslös så blev han ibland lite oroilg.. klart han belv han va ju en liten gosse på 3 år.. men då spelade man Per Gessle för honom... detta gjorde att han inte va så orosam... så hela nätterna igenom spelade Mazarinskivan för lucas..
Lucas sa alltid innan olyckan att han skulle bli den Nya Per Gessle och hade sin EmilByssa som gittar och sjöng Här kommer alla känslorna...
Kommentarer
Trackback
