Delad glädje dubbel sorg
I dag ett datum en tid...
När jag läste till USK Träffade jag min bästa vän..
innan jag började läsa visste jag vem hon va med jag kände inte henne
utan när de stod klart att vi skulle läsa tillsammans så tänkte jag att detta kan bli spännande..
vi hade ett par arbete ihop o ganska snart stod de klart att de va mycket vi tyckte samma om
jag gillade att diskutera med henne o hon hade en livsfilosofi som jag delade
vi va oxå ute på party i hop de ena galnare än de andra
den gruppen vi läste med va jätte bra o vi va ett glatt gäng.
tidigt på våren stod de klart att jag va gravid o skulle bli mamma igen i september..
detta skulle klart bli spännande o jag såg fram emot detta..
när jag efter noga övervägade sa de i skolan så tittade bara Mia på mig tog fram sin hand o sa Grattis de ska jag med..
skit alltså vi skulle bli mamma samtidigt de va två veckor mellan oss..
detta skulle bli så kul att följas åt o tänk va kul att vara mammalediga samtidigt..
detta va kul i vi pratade om detta
vi fick tid till ultraljud dagen efter varandra jag på tordagen o hon på fredagen...
när är ju så glad o spänd när vi åkte in o jag minns att vi pratade i bilen den blivande pappan o jag om
hurvida vi skulle ta reda på om de va en flicka eller gosse som bodde där inne..
vi kom in på rummet o jag fick lägga mig på britsen.. underskökningen började o de drog o drog med apparaten
de blev kletigare o kletigare på magen o hon som gjorde undersökningen va bara så tyst
jag minns att jag tänke att de va ju attans vilken tyst människa
när hon väl öppnade munnen säger hon att hon inte hittar något hjärta som slår..
vad som sedan hände är en röra..
de va så nu att barnet i magen levde inte o jag ville ju att de skulle ut så fort som möjligt men
de de gör man inte nu skulle de vara helg o valborg o 1 maj på de s¨å jag skulle snällt vänta i 5 dagar med detta
att gå i fem dagar med vetskapen om att barnet o magen inte levde va märkligt
jag va i vecka 18 så de fanns ju en liten mage
när jag kom hem så tänkte jag måtte inte mia ringa
jag visste ju att de skulle in dagen efter
hon ringde inte
på kvällen fredagen va så hade mia varit där..
livrädd att hon skulle ringa med en bubblande lycka så ringde jag henne..
hon va inte heller glad..
hennes lilla barn levde inte heller..
lyckans som vi bägge känt delades med tårar o varför frågor utan svar o vi va bägge fast i ett helvete
vi skulle bägge gå hela helgen med detta..
på något vis överlevde vi...
den 2 maj 2000 låg vi rummen intillvaranda o genomgick de västa timmarna av våra liv..
vi miste bägge två våra små pojkar på samma dag o varsitt öde..
de va en tuff tid o utan Mia hade jag inte klarat mig igenon detta.
vi har pratat vi har gråtit vi har minns
våra öden blev ett starkt band mellan oss..
vi minns våra gossar med tårar..
de kommer alltid att vara
de som fanns med som inte fick finnas..
Mia är idag min bästa vän.. Hon är Kvinnan i mitt liv o jag är tacksam över äran att få ha henne som vän..
Lilla A o Lilla S ni är föralltid saknade
<3
Kommentarer
Trackback
