omattvarajag

De har varit fem tuffa år o jag saknar honom så fruktansvärt mycket..

hjärtat gör så ont o jag vill bara skrika ut hur jävla orättvist jag tycker att de är..

hur liten man känner sig inför livets öde o hur maktlös man bara är..

man bara severas de ena framför de andra o måste bara acceptera att This is life

Dessa årsdagar är lite tuffare än de andra jag liksom lever om denna dagen.. vet exakt vad jag gjortde för fem år sedan kommer år varje minut

varje känsla och hur ont de gör in i musklefiberna..

hur hjärtat på mig själv nästan stannar bara vid tanken om att de är så sant som de är att han inte längre finns..

o med denna saningen o tomhet ska man vandra vidare i detta så kallade ljuva livet..

ironi.. ja på hög nivå..

när man är med som sånt här kan jag oxå bli så arg på andra männsikor som bara slavar bort varandra

som inte uppskattar de som finns här utan mer eller mindre tar alla förgivet

men ingen är förgiven

och ingen är förevigt..

o när man står inför de faktum att någon är borta gör de jävligt ont

en smärta som inte de som har upplevt kan förstå

jag har upplevet o jag känner o just i dag är de jävligare än jävligast