omattvarajag

För långe sedan föddes en liten flicka.. En liten tjej med persikoghy o blåa ögon..
Mamman o pappan va så stolta över detta lilla flickebarn.. snabbt fick hon ett tryggt o bra hem i sina föräldrars närvaro
Flickan växte o blev stor nog att börja på lekis
dagarna som innan va fulla med lek o kompsiar byttes ut till en vardag med lite mera krav o måsten
Flickan klarade de galant o varje dag stod mamman där o hämtade henne efter lekis..
flickan tyckte att hennes liv va de bästa man kan tänka sig.. Flickan hade en storebor som hon såg upp till och en lillebror som hon så gärna tog hand om.. Hon ville visa honom allt i hela världen o hon skulle lära honom allt hon kunde o allt som storebror lärt henne..
livet va så oskyldigt blått..

ibland fick flickan förla med sin pappa på hans jobb.. detta va de bästa tiden hennes pappa kunde ge henne och stolt berättade hon för alla att de minsann av Hennes pappa.. den finaste av alla och den bästa av de bästa..

året då flickan fyllde 6 år på sommaren va härlig.. sol bad o skrubbsår stod på sommarschemat o magen va så där sprängfylld med jordgubbar o glass..
livet va de bästa o flcikan skulle bli den tryggaste av alla

Hösten kom o tog tag om de lilla familjen o bädda in den i mörkröda löv.. allt va ändå fortfarande underbart
o inget skulle komma ivägen för den ljusade framtid som låg där

julen närmade sig o mamman började hysterisk fejja o hemmet. av någon anledning skulle varje vrå finputsas och allt skulle blänka inför den stora dagen då HerrTomtefar skulle kliva in genom dörren med sin stora säck med klappar..

flickan o hennes brödrar väntade tålmodigt..

någon dag innan jul fick flickan reda på att pappan va trungen att jobba på julen
han skulle inte kunna vara med sin lilla familj på den stora dagen på grund utav jobb..
flickan som belv besviken förstod ändå att pappan måste jobba..
trott allt va hon ju så stolt över sin pappa där han satt i sin stora buss o körde alla resenärerna dit dom skulle..


Denna julen blev så långt ifrån julefrid o ro som man kan komma..
inget blev sig mera lik för den lilla familjen vars öde slogs sönder likt en pepparkaka under en toffel..
Pappan körde o krockade o kom aldrig mera hem till sin familj..

Stora svarta moln la sig över den lilla familjen
tungheten blev den lilla familjens triumfkort o svart familjen färg
Flickan hade svårt att förstå hur de bara kunde försvinna.. att Hennes fina pappa bara skulle vara borta
Föralltid de va ju för flickan en omöjlighet..
o sakta började flickan att hoppas att de va ett fel..att de va ett misstag att hennes fina pappa skulle vara borta..

Åren gick o flickan belv större o större men hon hade svårt att inse att hennes pappa inte skulle komma genom dörren något mer.. hon hoppades att allv va fel ett misstag som snart skulle rättas till..

men inget hände..

mamman gjorde va hon kunde för att hålla familjen vid liv
mamman som inte va så gamal träffade en annan man o ingen kunde klandra henne för de..
dock kunde igen ta den stora plats som pappan hade och de va de igen som försökte att göra heller..

flickan o bröderna växta till egna vuxna individer o skaffade sig personligheter o erfaranheter..

men den biten som försvann med pappan va tung o tuff och de gick liksom inte att lätta bördan

trotts att flickan blev så stor att hon skaffade egen familj kunde hon inte rikigt förstå att hennes fina stolta pappa inte fanns...
att han förevigt va borta gick inte att förtså..

men hon kämpade genom livet o hon försökte hitta en lycka o trygghet i de som nu blev
hon älskade känslan av att vara mamma till sina barn o hon tyckte att hon trotts allt hade de ok..

mamman som va en ung mormor fanns där för sina barn o gjorde vad hon kunde för att de skulle vara så bra som de kunde för dem..
Men pappan saknades hela tiden

mamman va en  god mor men hennes liv skulle inte bli långt.. mamman som fick fylla sin 42 åriga födelsedag på sjukhus dog sedan tre månader senare o åter igen slogs den lilla familjen i spillror..
allt bara krossades likt en pepparkaka under en toffel
o där stod barnen vilsna utan både mor o far..
men de hade varandra en styrka o trygget som nu blev deras räddning..

av de som en gång va en vacker liten lycklig familj fanns bara tre kvar..
finns de rättvisa undar flickan men får inte svar på den frågan...

tillsist blev sorgen o tomheten för tung för flickan som totalt krachar

lik en pepparkaka under en toffel..

men de som pappan o mamman hann ge flickan under sin tid va kämparmod..

flickan som va krossad o tom tänkte inte ge upp..
detta kunde inte vara förgäves..

hennes mamma belv offer för de frukatsvärda cancer monster o pappan offer för trafikenmonster
men flickan hade lovat att hon inte skulle göra sig till ett offer
hon började en lång vandring tlil ett liv där hon igen kunde bära familjefanan högt..
de va de minsta hon kunde göra för sin fina familj..


sakta tog hon komandot över sitt liv igen.. hon grät många vakna nätter o hon ställde många frågor utan svar
hur kunde livet vara så orättvist o gräsligt

mammans o pappans död lever med flickan tätt tätt..
ofta undrar hon vad hon blivit om hon fått hålla dem hos sig

hon tittar mot himlen o ser sin stjärma.. den stora starkaste stjärnan som lyser stakt o bäst o hon är helt säker
de är den som är hennes pappa o mamma den som ger henne kraft att gå vidare o mod att möta mörkret
o hon ska klara de..

livet som till en början va helt ljusbått har nu under åren skimrat i de flesta färger o motgångarna varit tuffa vägen hon färdas på är krokig o backig..

Flickan er inte upp.. hon är inte av den sorten..