omattvarajag

sitter uppkröpen i sängen Har nyss lagt Lucas... Lussedagen 2012 är slut..

vi hade en mysfika med lussebullar och julgodis.. ass och lucas lussade och livet kändes så enkle fr en stund.. värmen som ett klingade barnskratt ger värmer bättre än kaminen..

jag har de bra trotts allt..

 

 

Lucas har börjat att villa ligga mer och mer på magen ingen nu efter operationen.. han har bllivit stark i sin rygg igen , framför allt så har han inte ont i sina ben nu..Han räknar dagarna till omgips och till gipsarna ska av. Han har varit tapper min kämpe..

så ortoligt duktig och man kan inte annat än beundra honom

Jag hade inte klarat de så bra som han gjort..

 

 

 

jag vet att jag ett tag varit gnällig här på bloggen eller gnällig är kanske fel ord De äär ju sant de jag skriver om och jag skulle ljuga om jag skulle skriva att allt är lätt och ljuvligt hela tiden.. för så är de inte heller..

jag är mycket glad och stolt över mina barn och mitt liv jag är besviken på när makten vissa har används fel eller när jag känner mig orättvist behandlad.. men vem reagerar inte då??

 

jag vet att lucas öde inte går att ändra på.. de är som de är och man får ta de för vad de är.. lucas finns kvar lever och finns talar skrattar ler blir ledsen och arg.. normalt för en snart 12 åring Men någonstan kan jag inte ändå förundars över vilken faccinerad resa jag fått vara med om... att se kroppen återhämta sig på vissa delar..hur komplex hjärnan är och framför allt hur mycket vi människor egentligen klarar av svåra situatiorn.