omattvarajag

Efter en dag som började i KAOS så blev slutet ändå ganska bra..

Jag har tänkt mycket på hur folk dömmer en
om hur att göra fel alltid är ett totalt misslyckande o man döms till evighetes tynda bördor
en del  tycks inte se att de finns en lidande människa bakom
en person som hela sitt liv lider helvetes kval över sitt val o önskar inget annan än att de va ogjort eller att de gick att ändra på
En del väljer att tro på rycktet merrän storryn själv o över ett par glas vin verkligen vältrar sig i olyckan och spättsar till de likt en grogg en fredagkväll

När man sedan blivit så stark att man rakryggad står för sitt fela val ska de kastas i ansiktet att man verkligen sårat någon annan . De är som sprit i öppet sår och om man råkade stå på sina ben är man nertryck igen

Ingen är felfri o jag tror inte att de finns någon som avsiktit gör någon annan illa

jag tror att misstag begås just för att man i den stunden tror eller inte tänker alls.