Base on a true life

De är inte alltid så lätt att inför främmnade människor förklara/berätta hur de fungerar eller hur de är att ha assisten eller ha ett barn med spec behov..
Man kan se de från många olika håll.. jag ser de så klart från mitt håll som mamma..Konstigt vore de annars,,
mina barn är mitt allt.. och visst är de så att de är Lucas som har assisten Men de är ju så att vi lever alla med att ha assisten..
Vi har då oxå alla i familjen ett sätt att se de på och olika uppfattningar på detta med ass.
Storasyster som ibland vill vara med sin lillebror.. mamma som ibland vill vara med sin son..Familjen som vill familjen..Lucas som ibland bara vill vara Lucas.. som Ibland vill vara tonåring och stänga in sig på rummet och spela musik högt högt
Som vill slå igen dörren så de hörs som om hela dörren rasar in
När den dagen kommer som vill smygröka Som vill skolka..
Hur kan man göra de när man har någon runt sig.. När man har en ass som varje morgon "ser till" så att han kommer i tid
Känslan av att bli arg. be något va tyst eller försvinn när man i nästa stund behöver hjälp på toa,,
att ha begränsningar på olika vis..någon som vet allt om en.. som ska synas ibland med inte ibland..
 
 
Att inte som andra i hans ålder kunna "hänga" med någon kompis hem efter skolan..
Hur kommer detta att påverka lucas??
 
jag kommer aldrig att få veta hur de är att ha en gående lucas att vara mamma till 4 gående barn de vet jag inte.. jag vet inte hur de känns att inte ha något att vänta på.. menar då att jag alltid har en massa på gång.. väntar på röntgen väntar på läkare Väntar på ssk .. väntar på svar,,
Möte möte möte..
jag vet inte hur de är att inte försvara mitt sätt att vara min situation att leva jag vet inte hur de är att vara spontan i den uträckningen att en dag inte ha något inbokat..
För de kommer jag inte ha..
de är så de kommer alltid finnas något att göra..något svar jag vill ha Någon som ska ringa tillbax.. något som ska fixas..
 
Och nu låter de som jag gnäller men nej de är inte så..
jag gnäller inte för ratt jag har ass jag gnäller inte för att jag väntar på något jag gnäller inte för att jag är på möte
jag gnäller inte för.
 
Jag vet inte hur de är att inte vara mig.. och jag vill inte veta.. jag trivs ganska bra som de är..
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0